Förvirring

Man skulle kunna säga jag är inne i samma period som förra året men inte lika förvirrad.
Jag läser ett gammalt blogg inlägg från ett år sedan:


"Humm ibland tror jag att det är som om jag går vilse i en mörk skog, i desperat längtan efter att kunna tända en lampa eller solen, allt är mörkt jag ser ingenting, det små fallgroparna man sätter fötterna i blir till vana, hur mina ögon en vänjer sig vid mörkret och vidgar sig ser jag inte bättre, när jag snubblar på små kvistar har jag inge mark att ta mig i mot på.
Det går inte att tvinga sig på känslor, alltså ändra dom eller känna något annat. Dom är som vinden och jag är vattnet och hur mycket jag en anstränger mig för att va lung kommer känslorna och piskar upp havet. Dom fyller allt, bara slår ner i alls sin kraft, den kväver allt, ångesten den desperata längran efter kärlek allt kvävs i den höga storm av känslor Man kan använda varenda sinne för att se klart, och visst gör man det! Det 7e sinne som glömts kommer till användning -likt en välutvecklad intuition, man märker allt blir känslig för det minsta som händer och man får en klar bild hur allt är. Det vita skummet som bildas i det höga vågerna täcker de som drars upp ifrån den steniga botten, allt virvlar omkring känslan att se så klart, att inte ha någon kontroll bara hänga med är överväldigande.


Säg att jag är naiv eller vad som hels, kanske är det.
Vilket ord somdefinerar mig, hur jag är, så är jag en då samma människa, kanske lite mer förstådd men ändå samma känslor!"

Ja som ni ser var jag väldigt missförstod då, kände mig ensam och rädd..
Känslorna va bedövade och förödande på något sätt.. och känner att det börjar luta åt de hållet nu.
Jag föröker hitta en lösning, hur ska jag bli bättre.. som i våras?

När jag har förmycket kontakt med "värkligheten", männsikor osv.. börjar jag känna så mycket innom mig, av allting.. jag vete fan vad jag ska göra!